Fram till igår var jag så himla nöjd. Jag hade äntligen kommit igång med joggandet, och för första gången på väldigt, väldigt länge så var det faktiskt kul att springa. Jag har släppt alla prestationskrav på tider och antal kilometer och bara sprungit så snabbt och långt som jag orkat för stunden. Och haft riktigt sköna stunder i joggingspåret.
Igår skulle jag in till stan för att träffa Naz och kolla på lite mumier. Eftersom det var fint väder så stack jag hemifrån lite tidigare och gick en bit in mot stan. I höjd med telefonplan så trampar jag snett och vrickar foten.
Nu blir det inga jogginturer på ett tag. Istället sitter jag här med en ond fot och en Murphy som fick sin vilja igenom.
No comments:
Post a Comment