Bor man i Stockholm och är 30 någonting, så infaller med jämna mellanrum att man tvingas vika en dag eller två om året till att städa tillsammans med andra 30 någonting som råkar bo i samma hus. I mitt fall är dessa städdagar av en liten annorlunda karaktär, då jag och Mr D bor i ett område fullt av pensionärer som bott i husen sedan dessa byggdes på 70-talet. Alla känner alla, de flesta är mycket engagerade i skötseln av husen, och eftersom alla pensionärer redan har fixat allt som skulle fixas på städdagen så är hela städgrejen bara en ursäkt för att fika och grilla tillsammans. Inte så mycket plocka skräp och kratta med andra ord, utan istället sitta i solen med kaffekoppen och prata med pensionärer och andra grannar.
Det är så häftigt att då och då totlat byta crowd, och få höra historier ifrån världar som är så nära men ändå så längt borta från ens egen. Hur var det egentligen att vara nyutexaminerad sjuksköterska på 50-talet i den då otroligt hirarkiska sjukhusvärlden (en kvinna berättade hur överläkaren hade snutit sig i hennes kläder under en operation, vilket tydligen var vanligt på den tiden), vilka grejer behöver man ha med sig när man skall segla över Atlanten och hur gör man för att bygga upp ett nytt liv i ett helt nytt land när man var tvungen att fly från sitt gamla? Efter några timmar så lämnar jag fikabänkarna med huvudet fullt av nya tankar och funderingar, och tänker att jag borde träffa nya människor oftare för får man lite nya idéer så får man även perspektiv till sin egen verklighet. Vilket är nyttigt, för får man just perspektiv så får man ofta nya infallsvinklar samt lite distans till de problem som snurrar runt i ens skalle. Perspektiv är nog faktiskt något av den bästa anti stress metoden som finns.
Inte nog med att städdagen gav både mig och Mr D lite nya tankar och idéer, vi har också bestämt oss för att vi skall köpa hus med trädgård. Inte nu, men innan vi fyller 40. Nu gäller det återigen att spara lite kosing :-)
No comments:
Post a Comment