I måndags var det dags att deklarera för det svenska folket, och när jag på bussen in till stan på morgonen febrilt letar efter koden som man skall sms:a in så ser jag det som jag borde ha sett för en månad sedan: jag kan inte sms-deklarera eftersom det står i deklarationen att jag sålt aktier och bör bifoga blankett samt papper från banken att försäljning har skett. Först fattar jag ingenting eftersom jag har mina skruttna Ericssonaktier i tryggt förvar, men sedan minns jag brevet från SEB..."vi har råkat lämna fel uppgifter till skatteverket, vänligen spara detta brev tills det är dags att deklarera". Tror ni att jag sparade det? Nehej. Och varför tittade jag inte på deklarationen innan det var absolut dags att lämna in skiten? Således fick skatteverket mottaga en deklaration där jag förhand har klottrat "Jag har inte sålt några aktier!". Om jag åker dit för skattefusk hoppas jag att ni kommer och hälsar på när jag sitter på Kumla. Det vore dessutom gulligt att ni tog med något som jag kan muta mig ur att bli någons biatch...
Det här är bara en av alla fadäser som skett på sistone, och kontentan av det hela är att jag håller på att förlora kollen. Eller vad ska man kalla en person som tappar i snitt tre mobiler om året, har fem oöppnade pensionsbrev liggandes i byrålådan, snattar från sparkontot varje månad, har ett hem i konstant devastation eller som har den senaste månaden pluggat järnet till en tenta som hon klarade redan i december men inte vetat om eftersom hon inte läst betygskriterierna? (Den sista blev riktigt pinsamt när instutionen ringde upp och frågade varför jag anmält mig till en tenta som jag klarat för fem månader sedan...) Dessutom är jag numera konstant försenad- jag som i mitt tidigare liv haft en inbyggd klocka som spiksäkert indikerat tiden.
Någonting har hänt, och jag gillar det inte.
No comments:
Post a Comment