Bomullen mellan mina öron har nog aldrig riktigt fattat innebörden av begreppet trafficking, trots alla nyhetsinslag och dokumentärer som jag sett och fast att jag grät på rikitigt när jag såg Lilja 4-ever. Men trafficking har alltid kännts som något fruktasnvärt som händer någon annanstans och inte där som jag lever mitt lilla liv. Men i lördags eftermiddag, när jag står på Världskulturs museets utställning om trafficking och ser på kort från platser där svenska polisen sprängt bordeller så inser jag att det finns kvinnor som fungerar som slavar precis där som jag bor. Och de finns i Borås. Och i Piteå. Och även där som du bor.
Det var korten på de "vanliga" hyreshusen som gjorde att jag tillsut kunde börja fatta och ta till mig vad den moderna slavhandeln egentligen gör med de individer som lurats iväg till västvärlden. Men tanken svindlar även när jag kommer till den banala insikten att drivkraften bakom människohandeln måste vara efterfrågan. Från svenska män. Som bor i Borås. I Piteå. Och även där som du och jag bor.
No comments:
Post a Comment