Söndagmorgon, Mikaela dansar runt i vardagsrummet till Deepdish, jag sitter vid köksbordet med min andra kopp kaffe och skriver arbetsansökan. Det är sådana stunder som livet mitt i allt mitt kaos känns helt okej.
Söndagmorgon, jag och Mikaela sitter på ett fik och jag får bekräftat att orsaken till allt mitt kaos, Olof, kommer att stanna kvar på ön. Först blir jag ledsen men sedan stillar sig allt och jag inser att jag fått avslut. Avslut i form av hans val som egentligen inte berör mig, men det som han i själva verket väljer är att fortsätta fly från sina problem istället för att återvända och få den terapi som han behöver för att må bra och bli hel igen. Nu kommer han att fortsätta vara messed up, och det hopp som jag innerst inne hade att allt skulle bli bra dog när jag kom till insikt vad Olofs val egentligen betyder. Och det sköna var att istället för att känna mig ledsen så kände jag mig stark. Det är definitivt över nu, han väljer att fortsätta vara feg och fly, och jag väljer något annat. Det finns inget för mig att hämta hos en sådan man.
Och valt har jag gjort denna vecka. Den 26:e februari kommer jag nämligen att sitta på charterflyget hem, tillsammans med 100 russin och dricka gin och tonic. Yes, jag har sagt upp mig från mitt jobb. Inte bara på grund av Olof utan mest på grund av att jag vet att min arbetssituation kommer att urarta i framtiden eftersom en person i mitt team sagt upp sig och jag kommer att tvingas göra hennes jobb. All jobbmotivation har försvunnit och jag väljer att avsluta Madeirakapitlet. Den som jag måste tacka för detta är Greta, som genom ett ynka mail och några SMS gav mig styrkan att ta steget. 2007 kommer bli året då jag ska försöka bli svensk igen, och det ska bli spännande att se hur det kommer att gå. Ibland är jag livrädd för det som jag har gjort, men det som lugnar mig snabbt är Gretas ord och generositet i sitt mail.
Men Madeira har även haft mycket positiva sidor den senaste tiden. Jag har träffat ännu mer roliga människor, och dessutom börjat rida igen! Det var kul att träffa Philippe, som uppenbarligen hade saknat mig eftersom han direkt började bitcha om Madeira med mig. Idag ska jag dit igen, och denna gång ska jag få hoppa- något jag inte gjort på tio år. Håll tummarna för mig!
2 comments:
Jag håller alltid tummarna för dig!!!!! Här sitter jag på Brännö och hänger med bror, far och fars flickvän från Stockholm samt marsvin och hund. Kan livet blir mer svenskt och hemtrevligt?? Det är det här som kommer att vänta på dig när du kommer hem :D
Kram på dig.
Haha- nu ser jag att jag låter som en nyfrälst i mitt inlägg. Fast det kanske jag är också..? När ska vi ha det goda samtalet igen Linnea?
Post a Comment