I himlen

Mitt jobb har haft snällheten att skicka mig till en stresspsykolog som jag träffade i måndags. Det här med att inte klara av jobbet tycker jag är skitjobbigt, eftersom jag innerst inne tycker att sådana som bränner ut sig är ett gäng gnällisar som egentligen bara känner efter för mycket. Tant stresspsykolog, som anser att det är "rubbat" att jobba om det inte är a-b-s-o-l-u-t nödvändigt eftersom jag inte sovit ordentligt på fyra månader, fnyser högt när jag säger att jag egentligen tycker att det är larvigt och ett tecken på svaghet att bränna ut sig. Hon spänner ögonen i mig och säger "Men bränn inte ut dig då- om du tar semester nu och sover ikapp så lovar jag dig att du kan stoppa det som håller på att hända"

Sant.

Därför fick jag semester en och en halv vecka tidigare än planerat. Och att inte behöva gå till jobbet har redan gjort att huvudvärken och knuten i magen har försvunnit, även om jag fortfarande har svårt att sova. Men sa jag att det är underbart att inte behöva vistas på jobbet? Och inte behöva bry sig om de 200 mail som jag har olästa i min inkorg, eller de 140 telefonmeddelanden som finns på mit mobilsvar? Det är så nära himlen som man kan komma om man är fröken A just nu.

PS: Minisemestern i skogen var bra. Först mina föräldrar sedan en natt hos Mr D's mutter. Efter en helg med skogslugn och stillheten på landet så är undertecknad och Mr D grymt sugna på att flytta till en stuga omgiven av granar och köra en gröna vågen. Hemystad ost någon?

chez casa del päron

Retro Camera

På minisemester i den stora skogen tillsammans med hund, Mr d och ungefär fem miljarder mygg. Jämt några mil bort har några puckon smällt bomber och skjutit ungdomar på läger, och det går knappt att begripa att det kan finnas sådan dårskap att ens tänka tanken.

Bästa botemedlet mot sömnlöshet är i mitt fall att sova i just denna bäddsoffa i just denna skog. Ska bli så skönt att vakna utvilad i morgon :-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Trött i själen

Sedan den där dagen för ungefär en månad sedan när jag berättade för mina chefer att jag inte trivs på mitt jobb så har det hänt mycket. Själva mötet resulterade i att jag fick ett löfte om en ny, dock mycket odefinierad, tjänst till hösten, men trots detta brakade jag ihop med en rejäl crash för ungefär en vecka sedan.Ångestattack i duschen blev resultatet efter en tid med sömnlöshet, långa jobbdagar och knappt något annat än jobbtankar och jobbstress on my mind.

Dagen efter duschincidenten så hade jag återigen ett möte med cheferna där jag helt sonika sa upp mig och bad att få komma bort så fort som möjligt. Resultatet blev deltid fram tills semestern om två veckor samt en tid hos företagspsykologen. Och efter semestern så kan jag bli fri om jag vill, men jag är välkommen tillbaka till en annan tjänst till hösten. Och i så fall deltid till att börja med för att hitta mig själv igen.

Jag vet att det är lätt hänt att jobbet tar över och man inte orkar längre, men trots vetskapen så känner jag mig så misslyckad för att jag inte fixade jobbet. Och även misslyckad för att jag gav upp- det hela tripplas dessutom upp av misslyckandekänslan av att jag någonstans i allt detta tappade bort mig själv. Någonstans i mitt minne så finns en bild av en tjej som gillade att umgås, träna och inspireras av nya saker - kvar just nu är en trött sak som mest gråter på kvällarna och inte orkar någonting.

Tillsammans med psykologen så går jag just nu igenom alla dessa olika känslor av misslyckande, samt försöker hitta ett sätt att komma ur den negativa spiralen som jag har hamnat. Första åtgärden har varit att bygga upp mitt sociala liv igen samt börja träna, vilket jag nu har ägnat en vecka åt och det hjälper riktigt bra :-)

Och när jag inte kan sova på nätterna så lägger jag pannan mot Mr D's rygg och är lycklig trots allt. Jag är bara lite trött i själen just nu, men det kommer att gå över. 

Sånt där man inte skall göra

Idag har jag berättat för mina chefer att jag inte trivs med mitt nya jobb och inte vill fortsätta. Trots den höga lönen så är det inte värt att inte kunna sova på nätterna och gråta för att man inte vill gå till jobbet.

Med vänlig Hälsning,

Glad och snart arbetslös med bostadslån

Dags att ändra på vanorna

Allt sedan jag fick lunginflammation för lite mer än ett år sedan så har jag inte kommit igång med min träning igen, trots att viljan funnits där. Jag kan inte säga exakt vad som felat, utan det har bara inte blivit av. Och nu känner jag av konsekvenserna - jag har ingen ork, har blivit större och trivs inte med mig själv. Så nu är det dags att vända trenden.

Jag har alltså återupptagit projektet Shape Up. Mindre socker och mer träning. Och idag har jag börjat med en halvtimmes träning. Och dessutom har jag anmält mig till tjejmilen. Hiyyah!

go for the real ting. baby

Efter 12 timmar på jobbet så bestämde jag mig för att inte nöja mig med att vara arbetsnarkoman, utan satsar nu på att bli alkoholist på riktigt.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Pauslänk

Medans jag är i Budapest så kan ni läsa den här bloggen. Kissen har humor.

Pausbild

Published with Blogger-droid v1.6.5

Tack vare L och hennes inspiration samt inflytande så råkade jag köpa tre par skor under de fåtal timmar som vi spenderade tillsammans. Man bara måste hjärta Skopunkten och deras affärsidé

The power of det goda samtalet

Idag gjorde jag sista dagen på jobbet för den här veckan, och mötte upp det goda samtalets främsta fanbärare, och tillsammans spenderade vi timmar i eftermiddagssolen tillsammans med våra vinglas. Trots att vårt möäte var mycket tidsbegränsat så känner jag mig som en ny människa tack vare all energi som vackra L bjöd på. Jag säger Merci Beaucoup, och hoppas att du fick något tillbaka.

Nu skall jag panikpacka. Imorgon åker jag och G till Budapest över helgen.

förundran

Efter tio timmars arbete så måste jag ställa in kvällens planer och ta med mig datorn hem som kvällssällskap eftersom det är bokslut nästa vecka.

Allt jobb sista tiden har fått mig att fundera på huruvida man är effektiv när man är på jobbet eller inte. Och just nu försvinner mycket tid eftersom jag konstant blir störd av frågor, telefon och besökare. Så jag blir helt slut av att bara finnas till och inte göra något annat. Vilket är dumt eftersom det nu är jag som ligger efter.

Published with Blogger-droid v1.6.5

vi struntade i att jobba den här kvällen och gick ut istället och tog en öl.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Inlägg nummer 537 om hur trött jag är

Sorry bloggen, men jag måste whina lite till om hur trött jag är just nu. Idag skulle jag lätta upp tillvaron lite genom att köpa nya pjuck så insåg jag utanför skobutiken att jag var för trött för att gå in. Så illa är det.

ställen man kan spendera en måndagskväll på.

I väntrummet hos polisen. Det är typ 300 före mig i passkön, och bredvid mig sitter en skrikig unge

Published with Blogger-droid v1.6.5

Barnsjukdomar

Jag har fått öroninflammation. För några månader sedan hade jag ögoninflammation. Trots att jag är över trettio så får jag alltså bara fjantiga barnsjukdomar som ingen över fem någonsin drabbas av.

Kan jag inte få någon cool vuxensjukdom istället? Typ någon könsjukdom eller ischias?

saker som gör mig glad, del 1

Vin med f:et en lördagkväll

Published with Blogger-droid v1.6.5

uttråkad

De senaste veckorna har jag konstant trött. Och nu är jag trött på att ständigt vara trött och konstant hängig, så nu har jag bestämt mig för att helt enkelt sluta med det. Planen är att jobba mindre och ägna mer tid åt saker som är roliga och som gör mig glad.

Det är dags att formatera om hårddisken och bli av med trötthetsversionen av Fröken A.

dag tre på nya jobbet

Jag vill inte vara chef längre. Det är faktiskt sjukt jobbigt *sökerefteroansvarigajobbpåplatsbanken*

Published with Blogger-droid v1.6.5

precis där jag inte skall vara

Efter ytterligare en sömnlös natt, där tankarna på jobbet bara har virvlat runt i skallen, inser jag att det som jag svor inte skulle hända faktiskt har skett. Jobbet har tagit över, och tar betydligt mer energi än vad det ger.

Published with Blogger-droid v1.6.5

början på något nytt

Samma dag som superterroristen dog så började jag på ett nytt, skrämmande jobb. Jag är numera en så kallad mellanchef - ni vet en sådan däringa som ingen tycker om.

Fast jag överlevde i alla fall första dagen. Det skall jag fira med att åka till Ikea

Published with Blogger-droid v1.6.5

på väg till fredagsmyset

Vi åker till vinterviken och tar en promenad med f.et och Company

Published with Blogger-droid v1.6.5